Bin har funnits på vår planet i nästan 100 miljoner år. Honungsbiet (Apis Mellifera) har nyttjats av människan i flera tusen år. Man tog honung från bina redan för 10 – 15 000 år sedan och ända sedan den tiden har honung även använts som läkemedel. Honung framträder närmast som ett universalmedel i de stora antal recept som kan spåras tillbaka ända till Antiken och det gamla Egypten och var också en betydande handelsvara. Under 1500-talet betalade en del bönder sin skatt i honung och i vikingarnas mjöd användes honung som sötningsmedel. På 1700-talet framhöll Carl von Linné nyttan med honung och mjöd som botemedel mot en rad sjukdomar. Honung har ännu idag en stark ställning inom folkmedicin och för tillfället görs en utredning kring de speciella mjölksyrabakterier som honung innehåller. Bland våra länkar kan du se några intressanta inslag om detta.
Bin och deras pollinering av växter är en viktig del av det ekologiska systemet. Pollineringen ger mer blommor, större skördar av frukt och bär samt bidrar till att utrotningshotade växter lever vidare. Man brukar räkna med att bonden kan öka sin skörd med mellan 10 – 15 % med några bikupor vid fälten. Värdet på binas pollineringen av kommersiella grödor uppgår till ungefär det dubbla värdet av själva honungsproduktionen.
Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter och ungefär 85 % av pollineringen görs av honungsbin. Tyvärr har både vildlevande pollinerare (vilda bin, humlor etc) och tambin minskat i antal under senare tid i såväl Sverige som övriga delar av världen varför vi behöver både fler bin och biodlare. Dessutom råder det brist på honung i Sverige och för att täcka behovet får vi importera ungefär lika mycket som vi producerar själva. Det gynnar inte pollineringen av våra Svenska grödor och växter.
Bisamhället
Bin är fredliga så länge de inte blir störda eller hotade och sticker endast för att försvara sig själva eller sin kupa. Det finns ett stort antal olika biraser där de vanligaste raserna i Sverige är Krainer, Italienska bin (kallas också gula bin), Nordiska bin och Buckfast som från början var en korsning av det Engelska biet och det Italienska biet. Jag har själv valt att arbeta med Buckfastbin. Alla har sina olika för- & nackdelar och Buckfastbina har blivit mycket omtyckta då de anses vara flitiga, sparsamma, lätthanterade, svärmtröga och motståndskraftiga mot sjukdomar.
Bisamhället består av tre olika individer – Drottningen (en per samhälle) som också kallas för ”vise”, Arbetsbin ( honbin) och Drönare (hanbin).
Drottning 
Arbetsbi 
Drönare
Bina bor i olika typer av bikupor där det vanligaste är uppstaplingskupor och tidigare även trågkupor.
Uppstaplingskupor 
Trågkupor
Uppstaplingkupor är betydligt lättare att arbeta med och man kan lätt anpassa utrymmet efter behov till bistyrkan. Uppstaplingskuporna består av ett antal lådor som kan vara i olika ”format” som jag inte går in på närmare här. Underst finns en botten med ett ”fluster” som är ingången till bikupan följt av en eller två lådor som kallas för ”yngellådor”. Det är i dessa lådor drottningen bor och lägger sina ägg. Ovanpå dessa har jag ett ”spärrgaller” som gör att drottningen inte kan passera uppåt och sedan har jag vanligtvis mellan en och tre ”skattlådor”. Det är här som bina skall lägga sin ”skatt” – honungen. Överst hamnar själva taket på kupan som isolerar och skyddar mot yttre påverkan.
Uppstaplingskupa 
Ramar i honungskupan 
Honungsram
I yngel- & skattlådorna finns ett antal ”ramar” där bina har byggt ut vaxet till ett stort antal 6-kantiga celler. Dessa celler fungerar både som barnkammare där drottningen lägger sina ägg och förråd av pollen (binas proteinkälla) och honung (binas kolhydrater) som bina omvandlat av den nektar de samlat in.
Drottningen är bisamhällets viktigaste invånare och utan en drottning går samhället under. Hon styr hela samhället med hjälp av sina doftämnen (feromoner). Någon vecka efter att en drottning fötts flyger hon ut på parningsflykt i någon/några dagar och parar sig med ett antal drönare (hanar). Drottningen parar sig bara under denna parningsflykt och återvänder därefter till sin kupa för att tillbringa resten av sitt liv (två – fem år) i denna. Där börjar hon lägga sina ägg som i gynnsamma fall kan uppgå till mellan 2000 – 3000 ägg per dag!
Drottningen kan lägga både befruktade och obefruktade ägg. De obefruktade äggen blir det nya drönare av och de har till uppgift att para en eventuell ny drottning. Man forskar på om de även har andra uppgifter i samhället. Av de befruktade äggen blir det arbetsbin som har ett stort antal arbetsuppgifter i samhället. De uppgifter som arbetsbiet har är t ex ”inomhustjänst” som städbi (renhållning av celler/kupan), ambi (matning av larver), byggbi (utbyggande av vaxkakor), mottagning av pollen och nektar samt värmereglering av samhället och vaktbi (håller vakt mot andra bin vid flustret). De passar också hela tiden upp och matar drottningen. ”Utomhustjänsten” har dragbina hand om genom att samla nektar, pollen, vatten och propolis till kupan. Det är den sista arbetsuppgiften bina har i sin karriärstege. Arbetsuppgifterna styrs delvis av ålder men flexibiliteten är ganska stor så att bina lätt kan anpassa sig till de behov som finns.
Bina ”pratar” med varandra genom en dans de utför och dragbina kan på så sätt meddela övriga bin var de hittat nektar etc. På sommaren blir arbetsbina bara ca 4-5 veckor gamla innan de slitit ut sina vingar och dör.
Biyngel 
Benpåsar fulla med pollen 
Vaktbin 
”Bidans” utanför kupan
Året i bigården
Vår/Sommar
Bina, som har övervintrat i sin kupa, kommer en av de första vårdagarna att ge sig ut på premiärturen för året som kallas rensningsflykt då de rensar tarmen efter att ha suttit inne hela vintern. I takt med att värmen stiger börjar drottningen lägga nya ägg och bina börjar hämta in ny pollen och nektar så fort det finns tillgång för att mata larverna. Våren är den farligaste perioden för att bina skall dö av svält då de nu ökar sin aktivitet och vinterns förråd kan vara på upphällningen. Det är därför viktigt att kontrollera fodertillgången och vid behov ge en extra dos. Bisamhället växer sig starkare och starkare och når en topp i månadsskiftet juni/juli då samhället består av ca 60 – 80 000 bin. Under denna period gäller det att hänga med och se till att bina har plats att både lägga ägg och förvara sin honung. Man brukar passa på att dela samhällena, göra avläggare, så det inte blir för trångt samt för att utöka sin biodling eller för att ha till försäljning.
Om det blir för trångt i kupan ökar risken för att bina skall svärma. Svärmningen är binas naturliga sätt att föröka sig på och är inte som många kanske tror en stor svärm med galna bin som skall gå till anfall. Svärmningen har planerats ett tag i förväg och bina har då genom att ge några av deras larver en specialkost dragit upp en ny drottning. Det är alltså födan som avgör om äggen skall bli en drottning eller ett vanligt bi. Det kan bara finnas en drottning per samhälle (annars dödar de varandra) så därför tar den gamla drottningen med sig upp emot hälften av bina och flyger iväg till ett närbeläget träd eller liknande. Där kan svärmen bli sittande i allt mellan någon timme till något dygn medan spejarbina letar reda på en mer bofast plats som svärmen sedan flyger iväg till. Ibland kan det gå flera svärmar efter varandra.
Stilla byte kan ske om bina blivit missnöjda med den gamla drottningen för att hon börjat lägga för lite ägg, blivit för gammal eller skadats. Då drar bina också upp en ny drottning, men då kommer inte bina att svärma utan den gamla drottningen dör och den nya som föds tar över som härskarinna i samhället.
Två drottningceller (viseceller) 
Bisvärm
Höst/Vinter
Från juli blir samhället svagare i takt med att blomningen avtar för att till vintern bestå av ca 20 000 bin. Beroende på när draget börjar och hur stor biodling man har så börjar många att skatta sin honung vid midsommar. När man ”skattar” tar man alltså honungen från bikupan. För storbiodlaren kan denna process fortgå löpande resten av säsongen och för den lite mindre skattar man antingen både vid midsommar och i augusti eller bara i augusti. När man slutskattar i augusti måste man ge bina något annat att leva på under vintern och därför ger man dem vinterfoder i stället som oftast är en helt vanlig sockerlösning. Det är viktigt att ge rätt mängd foder då bina annars kan svälta ihjäl under vintern. Man får vara noga att inte spilla för mycket utanför kuporna annars kan det tillsammans med bristen på nektar i naturen starta ett röveri. Då tar sig bin in i andra svaga bisamhällen och stjäl all deras mat vilket gör att de dör av svält. De arbetsbin som föds i augusti/september övervintrar alltså tillsammans med drottningen i kupan till skillnad mot sommarbina som endast lever i ca 4-5 veckor.
Under senhösten börjar också den stora ”drönarslakten”. Då motar arbetsbina ut drönarna ur kupan som då dör. Ett allt större arbete behöver nuförtiden också göras på hösten för att lindra de sjukdomar som bina dras med, framför allt varroa som är en liten parasit och årligen tar död på ett stort antal samhällen.Man brukar också sätta upp skydd så inga möss tar sig in i kuporna under vintern vilket kan ta död på hela samhällen.
Under vintern går bina i klot, vilket betyder att de samlas i en boll, och dess aktivitet avtar till att helt enkelt bara hålla värmen och överleva fram till våren. Under denna period behöver kuporna bara lugn och ro, lite tillsyn då och då så att inget oförutsett hänt samt att se till att kuporna inte blivit för översnöade så att lufttillförseln förhindras. För den lite större biodlaren handlar sedan vintern mestadels om att laga och snickra till begagnade och nya honungsramar, lådor och kupor som behöver underhåll. Och naturligtvis tappning och förpackning av årets honungsskörd. Slungning av honungen sker i samband med att man skattar och tiden det tar är helt och hållet beroende på hur många kupor och vilken typ av slunga man har.
Bin som börjat gå i vinterklot 
Bin angripna av varroa
Läs mer under ”Hur gör man honung?”